Idag levde mina äggstockar äventyrligt. Ena stunden bultade de av längtan efter fertilisering, i andra stunden skrumpnade de ihop av förskräckelse. Min praktik på barnavårdscentral började idag. En flicka tuggade flitigt på knapparna på min kofta. En annan bestämd dam gömde sig vid min åsyn. En kissade. En skrek. En var mjukaste tinget i världen. Ja, min lilla livmoder befann sig på ett tivoli. Undrar om den kommer få bespara en spermie levande någon gång och inte skrämma bort dem med koppar. Min uterus får kämpa på, krysta ut blod i besvikelse (?) varje månad, leva på hoppet eller kanske glädjen över att bevaras tom.