I staden som sällan förändrar sig bjöds det på 1000 meter prinsesstårta. Först var det invigning av torgets nya klocka. Förväntade mig ett konstverk under den gröna presseningen eller med anledning av att Lycksele firar 400 år som stad, att det skulle vara en gammal klocka med historisk innebörd.

Folksamlingen var stor med en medelålder på 75 år. Trumpet, tal av mamma Marika och avtäckning. Ljudet av besvikelse lät sig inte gömmas. Klockan verkade vara tagen från en nedlagd skola och stommen såg ut som en lyktstolpe. Patetiskt, pinsamt och löjligt. 

På torget kryllade även barnvagnar vilka styrdes av jämnåriga. Mitt hjärta fick arytmiska hjärtslag av denna åsyn. Turligt nog tillhörde jag i mina ungdoms dagar ej den populära gruppen utan kommunisthororna vilket hjälpte mig att undvika attack av gruppen där huvudämnet är dagens pris på blöjor. En gång mötte jag en gammal klasskompis som frågade, efter jag sagt nej till att inneha giftermål och barn, vad jag egentligen gjort efter studenten. Önskar att jag svarat "Levt det liv du inte vågade undersöka" eller "spridit mina ägg".