Idag är mina känslor onda mot min kropp. Känner mig fet, ful och finnig. Pannan är full med äckliga pormaskar som frodas i svetten. Min buk är uppsvullen och spegeln visar en otäck flicka.

Inatt ska jag praktisera på förlossningen. Alla minna sinnen stretar emot detta vansinne och ger mig illamående. Hoppas natten blir kort och att det inte pratas alltför mycket om den inre styrkan alla gravida kvinnor finner när fostret skall roteras ut ur vaginan. I filmen om förlossning är kvinnans inre styrkan huvudtemat och alla kvinnor säger sig bli en ny människa på andra sidan smärtan. Som om de skulle intervjua kvinnor som anser förlossningar vara det värsta och det mest ondskefulla de vet.

Vill hellre sola min kropp med pigment som vägrar anta en brun nyans, äta våfflor med Sofie, dricka öl med Fröken Ramstedt som också får en dubbel serotonintillskott när våra piller får sällskap med alkohol och vi blir fnittriga och känslosamma ,eller kramas med karln. Om 6 timmar ska jag se fittor pressa ut blodiga varelser och blir arg på männen som ser lidande ut för att de inte får titta på sporten utan måste hålla sin fru i handen.