När jag mötte Han med hoten.

Innan färden mot havet bäddade jag min säng. Hålet efter kniven, den kvällen han hotade vår hund , fick mig att tänka på hur långt jag kommit ifrån det låga självförtroendet som styrde mitt liv.

Ödet eller slumpen, hundögonen mötte min blick igår när mitt mål var glass.
"Snälla älska mig".
Små ögon på ett blekt ansikte uppspärrade av bedjan.

Att möta honom samma dag gav mig ingen känsla alls för den stunden samtalet skedde. Ett samtal jag förbrett i mitt huvud ett flertal tillfällen. Cyniskt, sårande och argt. Nu när stunden var kommen var behovet bortblåst.

Efter att ha lämnat destruktiviteten blev min kropp varslad av illamående över att låtit tre år av mitt liv användas för ett barmhärtighetsförhållande. En instinktiv känsla ville förklara för Fröken Rot över detta kapitel i mitt liv jag ångrar. Om varför jag förbisåg fulheten och hoten. Ville få förlåtelse.

Har inte förlåtit mig själv än.

Kommentarer
Postat av: sjuksyrran

Det berörde det du skrev, på ngt oförklarligt vis.

2008-05-05 @ 22:30:33
URL: http://miljonresan.blogg.se
Postat av: sjuksyrran

En blivande kollega alltså! Va kul!! Hur länge har du kvar? Vet du vad du vill jobba med?

Jörnmarks sida är spännande. Synd att han tar så snea bilder bara. Gillar du att fota?

2008-05-06 @ 00:07:53
URL: http://miljonresan.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0