Köket stinker inte längre ugnsvarm såpa utan chokladmuffins. Jag bakar inför vårt kalas på lördag. Den kombinerade inflyttning- och 5 års festen.

I mitt kök växer kakao i tak och på vägg. Det nya paketet kakao skulle öppnas. Jag såg framför mig att en sax hade varit en god idé men idén förverkligades ej innan paketet slets upp alldeles för hårt och de malda kakaobönorna flödade åt alla håll.

Ja, 5 år. Herrejävlar. Sannerligen 5 år i synd, kriser och passion.
Knullkaniner som vi var i början. Och Karln med sin "Peter Pan livssyn". Han borde tacka killen före som lyckats pränta in dåligt självförtoende i mig och som gett mig diamantstarkt tålamod, annars hade vi inte suttit här i vårt lilla slott. Men allt har ju sin tid. Tålamodet verkar ha lönat sig (är fullständigt medveten om att de två tidigare meningar är sorgliga och nedtryckande mot mig själv). Hur underlig den första tiden än var så var den ståndaktige herre en bidragande faktor i min klättring från pölen med bajs till en andningsbar värld.

Den 11 september blev vår dag. Det var dagen jag hämtade ut recept på de hemska p-pillerna för att vi skulle kunna köra från början till slut, dagen jag hämtade min möbler i Stockholm och dagen stora historiska händelser utspelar sig.

Min fina björn. Kan inte tänka mig någon finare att spendera mitt liv med. Vill ha hans kön mot mitt kön och hans mun mot min mun. Mina drömmar och hans drömmar. Hoppas de möts på mitten.