En ledig morgon börjar med en lång frukost i väntan på att en tv-serie är nedladdad. En nedladdning som visar sig behöva ett jävla lösenord jag inte orkar fixa och frukosten får njutas tillsammans med Oprah.

Under frukosten dricker jag brus med extra B-vitamin samt intar piller med tillskott för vegetarianer, ett piller mot ångest och ett piller med extra järn. Järn eftersom som min livmoder aldrig slutar blöda. Vilket kan anses vara ironiskt med tanke på att jag, enligt arbetskamrater och patienter, är gravid. Detta påstående, ibland en fråga, återkommer vareviga vecka. Jag har seriöst funderat på att använda en välanvänd tampong som brosch.

När blev min livmoder offentlig?

Häromdagen gick det så långt att en patient kände på min mage för hon trodde inte på mig när jag nekade att ett embryo tagit plats innanför min bukfetma. Kände! Klämde!

När blev min mage offentlig?

Att en kvinnas kropp blir allmänhetens efter fertilisering och under eventuell amning är allmänt känt. Även första åren som moder tror sig alla ha rätt att lägga sig och förmana och ge skuldsättande blickar. När en kvinna ska bli moder så äger hon inte längre sin kropp. Alla tror sig äga hennes kropp. Hur mycket hon än gömmer sig, skyler sig, är hon inte sin egen längre.

Men har denna gräns utökat nu. Är det även offentlighetens kropp när kvinnan inträder ett stadium när det är dags att ta emot spermian med öppna ben, inte skydda sig med bling bling eller ödesdrigande hormoner?

Är så jävla less. Snart kommer jag kasta blodiga tamponger omkring mig. Eller skrika ut om missfall och misslyckade provrörsbefruktningar.

för att bli av med mina tonårsfinnar. Kakao och sesam.
Hjälper det?
Nej.
Dock luktar jag som en chokladfabrik, kom och snutta.

Behövde komma bort från jobbet och den där personen jag gett alldeles för många chanser dock blivit upprepat besviken). Fick min första flexdag på 6 månader.

Jag och katten har barrikaderat soffan med täcke, kuddar och kaffe.

1 avsnitt av Big Love.
2 avsnitt av Merlin.
2 avsnitt av Desperate Housewives.
1 avsnitt av Fringe.
Fundrade på att titta på Lost. Bestämde mig för att flexdagen var en dag utan frustration.
En tacosmiddag.
En ansiktsmask av choklad.
En film som handlar om Zack och Miri spelar in en porrfilm.
Ett blogginlägg.

En flexdag.

Helgen spenderades med jobb och död. Anhöriga i chock.
Medan den andliga tröttheten försökte läka serverade jag lördagsmiddag med tema vin, kvinnor och sång (dock minus sång). Härligt kalas med fina flickor. Min kropp fyllnade till på folköl och gav mig sentimentala och ensamma tårar vid sängläge.

Söndagens sängplaner avbröts av brölande pojkar. Pojkar som snabbt blev prinsar med nyinhandlad frukost. Fröken Rot och jag inkvarterade hos senare på ett café med tema Latino. Indianer och plastkonst. Där satt vi med vår cafe latte och tjyvlyssnade på ett relationssamtal. Sen bokade vi en bunglow i norra Dominikanska. En bra söndag.

Under helgen har Kalle Katt orsakat spekulationer gällande hans sexuella läggning eller hans förakt. På den stora tv.n snurrade isprinsessan i piruetter vilket lockade Kalle Katt till att hoppa upp till tv:n och slå på isprinsessan med sina små tassar med för långa klor.

Antingen så är bög, dvs vill vara en isprinsessa.
Eller så är han homofob.
Eller så ville han byta kanal och titta på Survivor Man på Discovery, Herr Ståtligs program för en kvällsonani.
Vem vet.

Vid den här tiden imorgon sitter jag på en buss mellan Lycksele och Vännäs och gråter.
Känn sorg för mig du norrländska landskap.

Jordbävning i Skåne.
Jag borstade tänderna, kände skakningar och tänkte " Helvete vilken tjock människa som måste flyttat in på ovanvåningen som lyckats få bokhyllan att skaka genom sin gång!".

I skolan sades det att första året som sjuksköterska var fruktansvärt jobbigt och slitsamt.
I skolan sades det att sjuksköterskan förväntas ha koll på allt, vara spindeln i nätet.

Detta är sant.
Mina extremiteter förlängs några millimeter varje dag genom den sträckbänk arbetsplatsen är.

Orkar knappt skriva. Plus att boken Twilight tog slut alldeles för fort samt att fortsättning är slutsåld. Trötthetens yrsel fick sällskap av besvikelse.

Jag vill sova som Törnrosa. För Evigt tills Prinsen kysser mig god morgon med en nybryggd kopp kaffe.

Herr Stråtlig skulle vara snäll och fixa min dator som är lika seg som en fisk på is.
Alla mina fotografier försvann. Alla!
Systemåterställning my ass.
Jag grät mig till sömns.
Tackar denna gång min tid som missbrukare av facebook, där kan jag fortfarande skåda några av bilderna från mitt senaste år.
Dock rinner tårarna fortfarande.

Och nej, jag hade inte fixat en backup vilket ger mig klåda i anus. Det var snart dags dock bronsguden hann före.

I mitt liv existerar ej söndagsångest längre. I mitt liv har en lördagsångest utvecklats. Söndagen innebär ofta att helgen är över och arbetsplatsen ropar efter min outvilade kropp. För att bota en hjärtskärande ångesten besöktes den fantastiska loppis vilket min kära Sofie har hittat. 4 spetsdukar och en saltströare i porslin fick komma hem till mig.

Min hungriga mage blev inbjuden på middag hemma hos CpKrabban och Teresa. Tillsammans njöt vi av mat med den digitala elden sprakandes i bakgrunden med hjälp av en projektor och en vit vägg. Jag och min cykel färdades senare vidare med folköl och hembakta chokladmuffins med rosa glasyr till inflyttningsfest hos jobbarkompis. Bordet dignade av mat, sötsaker och alkohol i diverse former. Fest i lägenhet med träningsmaskin som fick mitt stjärtfett att vibrera likt en stor dildo i ett myntinkast.

I sängen låg jag och Kalle katt och inväntade pappa Joels hemkomst. Han andades allkohol och tacksamhet över mitt liv i hans liv. Hans besök på Debaser hade byggt upp ett välförjänat hat gentemot klubbens besökare och orden "nu ska jag fan i mig gå hem och göra barn med min flickvän" yttrades. Ett förtydligande bör göras att det sagda ej syftade på sex utan själva fertiliseringen.

Tack Debaser och er besökare med desperata handlingar. Tack för att ni fått Projekt Övertalning att ta ett stormkliv framåt.

Under morgonens samkväm diskuterades det återigen namn på de små rödtottarna jag ska klämma ut med smärta.  Min stora mardröm är att bli mamma till tre söner. Kan inte tänka mig något värre! Med tanke på att mitt hem redan är bebott av två pojkar är risken stor att jag blir en pojkmorsa.

My god. Ryggraden ryser och jag drömmer om att krysta ut en Viola , inte tre snoppar.

En period utan skrivna ord. Natt blir dag och gryning förvandlas till skymning.

!
Har precis insett att jag ska arbeta varje helg framtill den 19 december då min efterlängtade avfärd hem till norr tar sin plats. Varje dag eller kväll när min värkande ben vilar på schäslongen rannsakar jag mitt yrkesval men kroppens leder blir alltid besvikna på hjärtats val. Trots stressiga timmar, konflikter, överbeläggningar, när alla rycker och sliter i mina extremiteter vilka borde dubbleras, ledsna patienter, ledsna anhöriga,  feg ledning, dålig lön, smittorisker, dålig lön, dålig lön, dålig lön finner jag mig trivas med detta slavjobb. Kan inte tänka mig att vara något annat än sjuksköterska.

♥
Två fina flickor från huvudstaden ärade mig med en weekend. Önskar att avståndet var mindre med hjälp av teleportering. Mitt liv är ej fulländat när de befinner sig 70 mil bort.

♥
Älskade Joel. Älskade.
Projekt Övertalning är i full gång. Min vän Ulrika påstår att tiden läker alla Peter Pan fasoner och en dag kommer ringen och spermien.

Kringlan inviterade mig i sin plan. Kollektivt dagis. Samtliga par i gänget skall framställa spädbarn inom samma tidsperiod. Problem uppstår dock om fertilisering av något av äggen tar sin tid. Skall då skapade embryon aborteras i väntan på jämställdhet mellan paren eller kan ett av barnen få vara något yngre?

Är 2010 ett bra år?

2010 är i alla fall året bling blinget stjäls ut ur min livmoder och om spermiedonatorn ej vill fertilisera får kolapappret åka på. Så det så!

Jag kommer, jag kommer.... stå ut.

Under veckan som gick fick jag äran att medverka på en utbildningsdag gällande sår.
Min stolsgranne, i den fullbesökta aulan, var en kvinna/tant. Kvinnan kan beskrivas med begreppet "kulturtant från Österlen". Under föreläsning om arteriella sår smörjer jag mina händer med handkräm byggd på artificiella oliver. Kvinnan/tanten stirrar på tuben förblir dock tyst.

Kvinnan/tanten börjar torka sig runt ögonen. Efter några minuter lutar sig den tårfyllda människan mot mig och påstår sig ha fått en allergisk reaktion av handkrämen. "Ok"säger jag men tänker "Men varför sa du inte det innan? Skyll dig själv". Men som den vänliga sjuksköterskan jag skall föreställa föreslår jag att en handtvätt är på sin plats. Den snörvlande kvinnan/tanten nekar mitt erbjudande.

Den resterande timmen av föreställningen låter jag mina händer vara inlindade i mina tröjärmar. Handvärmen ökar och handflatorna befuktas. Försiktig försöker jag ge mina stackars hudceller lite svalkande luft genom att glänta på tröjärmen. MIn luktceller möts av en mjuk och svag doft av oliv samtidig som kvinnan/tanten vänder på sitt huvud och ger mig en besviken samt bitter blick.

Återigen försvinner händerna in i fängelset.